Källor i naturen
Apigenin finns i många frukter och grönsaker, men persilja, selleri, rotselleri och kamomillte är de vanligaste källorna. Apigenin är särskilt rikligt i blommorna av kamomillväxter, som utgör 68 procent av de totala flavonoiderna. Torkad persilja kan innehålla cirka 45 mg apigenin/gram ört och torkad kamomillblomma cirka 3-5 mg/gram. Apigeninhalten i färsk persilja är enligt uppgift 215,5 mg/100 gram, vilket är mycket högre än den näst högsta matkällan, gröna sellerihjärtan ger 19,1 mg/100 gram.
Biosyntes
Apigenin är biosyntetiskt härledd från den allmänna fenylpropanoidvägen och flavonsyntesvägen. Fenylpropanoidvägen utgår från de aromatiska aminosyrorna L-fenylalanin eller L-tyrosin, båda produkter från Shikimatvägen. Vid start från L-fenylalanin deamineras först aminosyran icke-oxidativt av fenylalanin ammoniaklyas (PAL) för att göra cinnamat, följt av oxidation vid parapositionen av cinnamat 4-hydroxylas (C4H) för att producera p-kumarat. Eftersom L-tyrosin redan oxideras vid parapositionen hoppar den över denna oxidation och deamineras helt enkelt av tyrosin ammoniaklyas (TAL) för att komma fram till p-kumarat. För att slutföra den allmänna fenylpropanoidvägen ersätter 4-kumarat CoA-ligas (4CL) koenzym A (CoA) vid karboxigruppen av p-kumarat. Vid ingång i flavonsyntesvägen använder typ III-polyketidsyntasenzymet chalkonsyntas (CHS) på varandra följande kondensationer av tre ekvivalenter av malonyl CoA följt av aromatisering för att omvandla p-coumaroyl-CoA till chalkon. Chalkonisomeras (CHI) isomeriserar sedan produkten för att stänga pyronringen för att göra naringenin. Slutligen oxiderar ett flavanonsyntas (FNS) enzym naringenin till apigenin. Två typer av FNS har tidigare beskrivits; FNS I, ett lösligt enzym som använder 2-oxogluturerat, Fe2+ och askorbat som kofaktorer och FNS II, ett membranbundet, NADPH-beroende cytokrom p450 monooxygenas.
Glykosider
De naturligt förekommande glykosiderna som bildas genom kombinationen av apigenin med sockerarter inkluderar:
