
Trianglar i planet

Existensbevis
Givet triangeln i figur 1 med hörnet i origo och sidan
längs x-axeln i ett kartesiskt koordinatsystem. Hörnen
,
och
har koordinaterna
,
respektive
och
, fotpunkten till
på
, har koordinaterna
. Om en sida har riktningskoefficienten
, så har höjden som är vinkelrät mot sidan riktningskoefficienten
, vilket ger ekvationerna för de tre höjderna (och dessas förlängningar):
Vi kallar skärningspunkten mellan och
för
, som enligt 1 har x-koordinaten
, och får ur 2 att y-koordinaten är:
Detsamma får vi även ur 3:
Sålunda ligger även på
och höjderna skär därmed varandra i en och samma punkt: ortocentrum.
Figur 1 visade en spetsvinklig triangel. I en trubbvinklig triangel (figur 2) får vi samma ekvationer. Riktningskoeffecienten för är förvisso negativ, men eftersom
nu ligger på andra sidan om
tar minustecknen ut varandra:
Om vinkeln i är rät blir
och således även
, det vill säga att ortocentrum ligger i det rätvinkliga hörnet.
Egenskaper
- Ortocentrums isogonalkonjugat är den omskrivna cirkelns medelpunkt.
- De barycentriska koordinaterna för ortocentrum är
eller
(Bevis).
- De trilinjära koordinaterna för ortocentrum är
Ortocentriska system
De tre triangelhörnen tillsammans med triangelns ortocentrum bildar ett ortocentriskt system, vars främsta egenskap är att de fyra olika trianglar som kan bildas av tre av punkterna har den fjärde punkten som ortocentrum. En annan viktig egenskap är att de fyra trianglarna delar niopunktscirkel och därmed även delar denna cirkels medelpunkt. Då medelpunkten ligger på Eulerlinjen innebär detta att de fyra trianglarnas Eulerlinjer skär varandra i den gemensamma medelpunkten för den gemensamma niopunktscirkeln. Då även ortocentrum ligger på en triangels Eulerlinje kan ortocentrum projiceras genom niopunktscirkeln till de övriga punkterna på Eulerlinjen, vilket leder till att även de omskrivna cirklarnas medelpunkter till de fyra trianglarna bildar ett ortocentriskt system, liksom trianglarnas tyngdpunkter.
Den i en triangel inskrivna cirkelns medelpunkt är ortocentrum i den triangel som har de vidskrivna cirklarnas medelpunkter som hörn. Således bildar även den inskrivna och de vidskrivna cirklarnas medelpunkter ett ortocentiskt system.
Sfäriska trianglar


I en sfärisk triangel utgör sidor och höjder storcirkelbågar. Höjdens storcirkelplan är vinkelrätt mot den motstående sidans storcirkelplan. En sfärisk triangel har två ortocentra, eftersom två storcirklar alltid skär varandra i två punkter.
Existensbevis
Betrakta den sfäriska triangeln i figur 4.
Vektorn är normal mot storcirkelplanet för sidan
och sålunda parallell med storcirkelplanet för höjden
. Vektorn
är därför normal mot storcirkelplanet för höjden
.
På samma sätt är
normal mot storcirkelplanet för höjden
och
normal mot storcirkelplanet för höjden
. Eftersom dessa tre vektorer är linjärt beroende enligt Jacobi-identiteten:
måste de alltså antingen vara parallella eller koplanära. Att de är parallella är uteslutet eftersom detta skulle inneburit att de tre höjdernas storcirkelplan också skulle vara parallella, vilket är detsamma som att alla tre hörnen skulle ligga på samma storcirkel. Sålunda ilgger de i samma plan. De tre storcirkelplanen för höjderna är vinkelräta mot de tre vektorernas plan och eftersom de tre höjdplanen har en gemensam punkt i sfärens medelpunkt skär de alltså varandra längs samma räta linje. Denna räta linjes båda skärningspunkter med sfärens yta är således skärningspunkterna för höjdernas storcirklar och därmed triangelns båda ortocentra, och
.
Hur man konstruerar en höjd i en triangel med passare och rätskiva
Se figur 5.
För att konstruera en höjd till hörnet i triangeln
förfar man såhär:
- 1. Sätt passaren i
och avsätt
på
så att punkten punkten
skapas (
är således en likbent triangel).
- 2. Dra sedan cirkelbågar med medelpunkt i
och
med en radie större än halva avståndet
och kalla skärningspunkterna mellan dessa för
och
.
- 3. Dra en rät linje (mittpunktsnormal till
) genom
och
. Denna linje motsvarar höjden till
.
